Varje år dör ungefär 800 000 människor i världen i suicid. Det innebär ungefär 1 liv varje minut, eller 1 liv var 40:e sekund för att vara exakt. Att var 40:e sekund förlorar någon sin mamma, pappa, syster eller bror, släkting, kollega, klasskamrat eller bästa vän. Det är den 2:a vanligaste dödsorsaken bland 15-29-åringar. Det beräknas finnas ungefär 260 milj människor som lever i depression i världen om man kollar bort från mörkertalet. Många väljer att inte söka hjälp eller får inte möjligheten till hjälp och orsakerna är många. Stigmatisering, brist på resurser och kunskap, eller allmänt ointresse.
Jag själv förlorade min morfar i suicid, en person jag aldrig kunde ana att han skulle kunna välja att avsluta sitt liv. Något jag senare förstod att man aldrig kan se på någon, då jag själv insåg hur lätt det är att leva bakom en fasad av lögner och åter lögner.
I det här avsnittet pratar vi om depression och hur man kan göra för att försöka ta sig igenom den även när det känns som tuffast. Samt hur man som anhörig kan försöka bemöta någon i depression.
Inledningsvis lyssnar vi på en inspelning jag gjorde av ett utdrag från en patients egna erfarenhet av depression följt av att jag försöker belysa och avväpna de vanligaste fördomarna eller tankarna kring depression. Vi lyssnar också till en av de sista intervjun med den kända artisten Chester Bennington där han berättar om sin egen upplevelse av depression innan han valde att avsluta sitt liv. Jag försöker avslutningsvis ge några tips på hur man kan tänka som drabbad och även närstående för att försöka ta sig ur en depression innan det är försent.
Jag hoppas kunna belysa något som är så väldigt komplext på ett någorlunda bra sätt. Även om alla resor är olika.
Som outro lyssnar vi till WHO's egna klipp om depression "I had a black dog, his name was depression".
Anledningen till att jag valt många klipp eller utdrag är för att spegla andras tankar och erfarenheter. Men jag försöker även ge några insikter utifrån min egen erfarenhet.
Tack för att ni lyssnar. Ha en trevlig vecka tills vi hörs igen.
Kram
Kristoffer Wall.
