Äntligen får vi höra om när Thomas blev torterad av ett gäng äldre elever strax innan han blev placerad i en specialskola långt åt helvete ut på landet. Vad hände egentligen på denna Ondskan-doftande plats när personalen lämnade eleverna själva på rasten för att dricka kaffe och röka cigg? Hur hänger man med i det sociala samspelet i byn när man går i en skola flera mil bort och inte är medräknad i planerna? Och framför allt, hur kändes allt detta för den 8-årige pojken i fråga?
Från hångelsessioner som gav en Kalahari-liknande muntorrhet till livstörstande tofsvipor som under suicidala fylleslag fallit offer för opportunistiska skator. Vi går som vanligt från det ena till det andra och njuter givetvis av varenda sekund.
