Författaren Kent Lundholm sitter på sin kammare, och med sina tröga tankar, försöker förstå vad han ställt till med. Frågan dyker upp, gång på gång: "Hur gjorde du för att knyta åt säcken, i slutspurten, av din roman "Älskade Ester"? Jag vet inte, svarar jag.
