Avsnitt 101: Efter att 1808 års män störtat Gustaf IV Adolf från tronen och riksdagen efteråt formellt avsatt honom stod Sverige nu utan någon tronföljare. Några ville ha den avsatte konungens son prins Gustaf medan flertalet ville helt avskaffa dynastin från Sveriges tron. Georg Adlersparre och de andra kuppmännen förde fram en egen kandidat, yrkesofficeren prins Kristian August som tillhörde en sidogren av det danska kungahuset. Han var vid tiden för lanseringen befälhavare för de danska trupperna i Norge och därmed i krig mot Sverige. Vad hade Adlersparre i kikaren med en sådan kandidat? Hans argument var att Kristian Augusts stora popularitet i Norge skulle följa honom i rollen som svensk tronföljare, och leda till en norsk folkresning mot Danmark – och en svensk-norsk union. Kuppmännen fick som de ville och den 18 juli 1809 valdes Kristian August till tronföljare. Namnet Kristian fick han inte behålla, utan ersatte detta med Karl på begäran av Karl XIII. Historiskt sett hade namnet Kristian en mycket dålig klang i Sverige. Han blev dock snabbt populär i den breda folkmassan. När Karl August reste runt i Sverige för att mota folkets hyllningar stod det snart klart att han inte var vid bästa vigör. Under turnén blev han sämre, med kräkningar, hög puls och frossa. De närmaste medarbetarna började nu spekulera i om kronprinsen blivit förgiftad. Den 28 maj 1810 anlände Karl August till Kvidingehed i Skåne för att inspektera trupperna. Plötsligt föll han av hästen och avled på plats. Obduktionen av kronprinsen visade att han hade dött av slaganfall och inget annat Återigen var Sverige nu utan tronföljare. Ryktarna om att kronprinsen blivit förgiftad tog trots obduktionsrapporten återigen fart och misstankarna riktades mot riksmarskalken greve Axel von Fersen den yngre. Den upphetsade stämningen kulminerade när von Fersen under Karl Augusts begravningsprocession den 20 juni 1810 lynchades till döds av en uppretad mobb utanför Riddarhuset. De ansvariga för säkerheten ingrep inte för att hjälpa Fersen. Efterspelet till lynchningen av Axel von Fersen blev nästan lika skandalöst som själva dådet – och ännu blodigare. Minst tio och kanske uppemot hundra personer, uppgifterna går isär, fick sätta livet till i de kravaller som bröt ut i huvudstaden sedan riksmarskalken slagits ihjäl. Skandalöst blev efterspelet eftersom ingen dömdes för mord, eller ens dråp, i den påföljande rättegången. Nu ville man erbjuda den döde kronprinsens bror Kristian Fredrik tronföljden i Sverige. Man ville ha den franske kejsaren Napoleons godkännande så löjtnanten vid Upplands regemente, friherre Carl Otto Mörner begav sig till Paris. Han hade dock en annan tanke. Han fick napp då den franske fältmarskalken Jean Baptist Bernadotte tackade ja till att bli Svensk kronprins. Efter en omsvängande riksdag i Örebro valdes Bernadotte den 21 augusti 1810. Den 20 oktober landsteg han i Helsingborg och den 2 november höll Bernadotte sitt högtidliga intåg i Stockholm och mottog den 5 november i Rikssalen ständernas hyllning sedan han avlagt trohetsed åt Karl XIII och av honom adopterats under namnet Karl Johan. Regent i detta avsnitt: Karl XIII 1809-1818. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
