Avsnitt 102. Götiska förbundet var ett litterärt, göticistiskt sällskap i romantikens anda som stiftades i Stockholm 1811. Syftet var att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". I stadgarna stod även: "till forskning i de Gamle Göthers sagor och Häfder vare hvarje förbundsbroder ovillkorligen förpliktigad." Bakgrund till bildandet har ansetts vara den oroliga europeiska politiken i tidevarvet. Kejsar Napoleon I:s förakt för nationernas rätt till självständighet väckte nationalkänslan till liv, särskilt hos de folk som var i fara att förlora sin frihet under hans framryckningar. Till dem hörde svenskarna, som 1809 förlorat Finland, och även ansåg Sverige hotat. Götiska förbundet hade till en början varit av skämtsam karaktär, men övergick snart till att tas på fullt allvar av dess ledare Jakob Adlerbeth. Göterna hälsade varandra med det då ovanliga, men fornnordiska, ropet "Hej!". Man höll stämmor under bar himmel och drack ur horn. De flesta av 1800-talets tidiga decenniums kulturpersonligheter var med i förbundet som t. ex Esias Tegner, Erik Gustaf Geijer och Per Henrik Ling. Bakgrunden till vad som kallats ”1812 års politik” var Karl Johans blickar mot Norge, sedan Kalmarunionens dagar en underordnad del av det dansk-norska riket. Dessutom fanns drömmen om att överta makten i hemlandet Frankrike. Med sonen Oscar samtidigt på Sveriges tron skulle ätten Bernadotte då onekligen få en stark position. När Napoleons krigsframgångar vände i och med det misslyckade ryska fälttåget 1812 bildades återigen en koalition mot Napoleon och där ingick Sverige. I mars 1813 landsteg Karl Johan i Svenska Pommern och tog befälet över Norra armén. De svenska trupperna höll sig i bakgrunden. Karl Johan hade under slaget vid Grossbeeren i augusti framgångsrikt lett Nordarmén. Av de svenska trupperna hade åtminstone artilleriet under brigadchefen Carl von Cardell gjort en viktig insats, Den 4 oktober gick Nordarmén över Elbe in mot Sachsen. Ett avgörande kom i det stora slaget vid Leipzig i oktober 1813 Napoleon förlorade cirka 45000 dödade och sårade soldater och de allierade cirka 54000 döda eller sårade. Sverige förlorade ca 200 döda eller sårade. Trots att Napoleon inte helt besegrades, utan slog till reträtt, innebar slaget att han sedermera fick ge upp kejsarkronan. Medan de allierade ryckte in i Frankrike passade Karl Johan på att invadera Danmark som efter ett kort fälttåg tvingades till underkastelse. Vid freden i Kiel i början av 1814 överläts Norge till den svenske konungen Karl XIII. Regent i detta avsnitt: Karl XIII 1809-1818. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
