Avsnitt 43 Stora salen på Stockholms slott vid midsommartid år 1560. Scenen var både dramatisk och ödesmättat behärskad. Den gamle Gustav Vasa hade låtit inkalla rikets ständer och nu framträdde han en sista gång inför dem. Bara några månader senare skulle den man som regerat Sverige i trettionio vara död. Bredvid kungen när han höll sitt avskedstal fanns hans fyra söner: Erik, Johan, Magnus och Karl. Det var den äldste av dem, Erik, som skulle ta över. Så var det bestämt i Västerås arvförening från 1544. Det fanns stora risker för kommande brödrastrider. Just ett sådant scenario försökte Gustav Vasa undvika genom att förse sina söner med varsitt hertigdöme. I hertigdömena fick sönerna disponera kronans inkomster och styra som i sitt eget rike, men hela tiden var de underordnade kungen och skulle ställa trupper och andra resurser till hans förfogande om så behövdes. Döttrarnas framtid låg istället i äktenskapet. För att kunna göra riktigt goda partier skulle var och en av dem få en rejäl hemgift, en så kallad ”brudskatt” om 100 000 daler.
Men Gustav Vasa var inte heller främmande för att använda sig av både döttrarna och drottningen för att främja kungamaktens intressen. Prinsessornas mamma, Margareta Leijonhufvud, skulle till exempel ingå i en tänkt förmyndarregering, medan döttrarna fick ett slags ambassadörsroll. De blev av sin far uppmanade att i sina äktenskap ta varje tillfälle i akt att arbeta för fäderneslandets bästa.
Regent i detta avsnitt. Gustaf Vasa 1523-1560. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
