Avsnitt 88. I samband med att Sveriges dåvarande drottning Ulrika Eleonora hade avsagt sig kronan 1720, passade riksdagen på att minska kungamakten. Makten skulle i fortsättningen istället ligga hos rådet (regeringen) och riksdagen. Perioden mellan 1719 (ibland räknas från 1720) och fram till Gustav III:s maktövertagande 1772 brukar därför inom svensk historieforskning kallas för frihetstiden. I början av frihetstiden fanns inte något som liknade dagens politiska partier; istället hade Arvid Horn i form av kanslipresident och lantmairskalk makten över den svenska politiken. Han ledde rådet, och under hans period styrde rådet över den förda politiken. Han förde i huvudsak en försiktig utrikespolitik, och undvek att dra in Sverige i några krig. Under frihetstiden fick Sverige sina två första politiska partier – hattarna och mössorna. Den politiska makten skiftade mellan dessa två partier under frihetstidens gång. Mössorna förde en försiktig utrikespolitik, medan hattarna ville ha revansch mot ärkefienden Ryssland vilket ledde till ett misslyckat krig 1741-1743. Vetenskapen blomstrade under frihetstiden med namn som astronomen och matematikern Anders Celsius, biologen och blomsterkungen Carl von Linné, historiken Olof von Dahlin, ingegören och uppfinnaren Christoffer Polhelm. religionfritänkaren Emmanuel Swedenborg. Man kan med fog säga att Sverige gick från en politisk militär stormakt till en vetenskaplig stormakt under frihetstiden. Kyrkan fick konkurrens om befeolkningens tankar och själar av vetenskapen och det religiösa fritänkeriet. Regent i detta avsnitt: Fredrik I 1720 - 1751. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
