Avsnitt:92 Kung Adolf Fredrik dog 12 februari 1771 av slaganfall, enligt legenden efter ha ätit en rejäl brakmåltid en semla för mycket. Kronprins Gustaf befanns sig i Paris och reste vid dödsbudet genast hem. Han kröntes den 29 maj 1772 i Storkyrkan. Han tänkte inte bli någon passiv marginaliserad konung så med Jacob Magnus Sprengtporten och Johan Christopher Toll fann Gustav skickliga och nitiska medhjälpare, som åtog sig att uppmana Finland och Skåne till uppror mot regeringen. Då emellertid det skånska upproret utbröt i förtid och mösspartiet fick kännedom om detta, vågade kungen inte som avtalat invänta Sprengtportens återkomst från Finland, utan genomförde på egen hand statsvälvningen i huvudstaden. Med framför allt Livgardets bistånd arresterades rikets råd och de främsta riksdagsmännen inom Mösspartiet den 19 augusti 1772, och två dagar därefter fick ständerna bekräfta en av kungen utarbetad ny regeringsform, varefter de fängslade frigavs. Genom den nya, till sitt innehåll obestämda och svävande regeringsformen lades maktens tyngdpunkt i händerna på kungen, som fick tämligen stort utrymme för sin personliga verksamhet, men till en början återställdes dock jämvikten mellan statsmakterna. Det brinnande personliga teaterintresset blev inte sällan en komplikation för Gustav, både vad gäller hans anseende som kung och tidsfördelningen mellan ämbetets plikter och teaterkonsten. Kungen önskade själv leda teaterverksamheten vid såväl Drottningholms slottsteater som operan vid Kungliga teatern och slottsteatern på Gripsholms slott och var i hög grad verksam som såväl dramatiker som aktör och även regissör så ofta som tillfälle bjöds. Men efter en hel del knotande bland hans undersåtar fick Gustaf III dra sig undan något från teateraktiviterena Han införde den så kallade morgonuppvaktningen som innebar att vissa utvalda bevittnade konungens uppvaknade och påklädning och den svenska dräkten som togs fram år 1778 för att förhindra lyxkonsumtion av i första hand importerade varor. Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och borgerskap, särskilt den senare, som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode. Den svenska dräkten blev aldrig populär och inte heller någon ekonomisk succé. Regent i detta avsnitt: Gustaf III 1771-1792. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
