Avsnitt 89 Hattarnas ryska krig utbröt 1741 då Sverige under hattarnas och fransk diplomatisk påtryckning förklarade krig mot Ryssland. En svensk armé under Charles Emil Lewenhaupt skulle återerövra de områden som förlorats till Ryssland i Stora nordiska kriget (bland annat Karelen och Estland). Kriget misslyckades och ledde till att ryssarna invaderade Finland i Lilla ofreden, bland annat eftersom svenskarna förberett sig dåligt: armén och flottan var numerärt svaga, knappt utrustade och dåligt övade. Vid fredsförhandlingarna krävde den ryska kejsarinnan Elisabeth att svenskarna skulle acceptera hennes släkting Adolf Fredrik som svensk tronföljare. Förhoppningen var att han skulle fungera som rysk lydfurste. Om Adolf Fredrik valdes kunde Sverige hoppas på fördelaktigare fredsvillkor. Den ryska utpressningen väckte förtrytelse i Sverige och utlöste upproret i Dalarna. I det upprorsbenägna landskapet rådde redan tidigare stort missnöje. Gränshandeln hade blivit lidande av hattarnas tullar och införselförbud.Dalkarlarna reste sig i protest. I maj 1743 fick Dalregementet order om samling för att försvara Norrlandskusten mot en rysk invasion. Dalasocknarna beslöt gemensamt att inte släppa i väg soldater. I stället sändes i traditionell ordning budkavlar i syfte att bilda ett uppbåd för marsch mot Stockholm. Falun intogs och upprorshären tågade över Säter, Hedemora och Sala mot Stockholm, dit man anlände den 20 juni. Kungen, Fredrik I, sändes till Norrtull för att varna och förmana bönderna. Monarken höll från hästryggen ett kärvt tal och sade att det var hans nådiga vilja att bönderna stannade där de stod. Uppmaningen hade dock bara kortvarig effekt. Efter några timmar fortsatte dalkarlarna in mot Stockholm. De fortsatta förhandlingarna strandade. Den 22 juni avlossades de första skotten. Två regementen, Upplands och Västmanlands, vägrade att skjuta på bönderna. Folk från Uppland och Västmanland deltog i upproret. Andra styrkor slog dock till och bönderna blev snabbt besegrade. Ett femtiotal dalkarlar stupade. Resten satte av i full flykt följda av kavalleri. Några bönder tog sig tillbaka till Dalarna, men flertalet togs till fånga och spärrades in i provisoriska fångläger. Av drygt 3 000 fängslade avrättades sex. Regent i detta avsnitt: Fredrik I 1720 - 1751. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
