Avsnitt 52 Uppsala mötes bakgrund var att Johan III dött året dessförinnan, och att hans efterträdare var den romersk-katolskt uppfostrade Sigismund, som även var kung i Polen. Johan III:s Liturgia ogillades av prästerna, och hertig Karl lät därför sammankalla rådet, prästerskapet och adeln till detta möte för att förhindra att katolicismen skulle återinföras med en katolsk kung. Effekten av mötet blev att Sverige fortsatte vara ett land med en luthersk bekännelsekyrka. Därefter sammankallades det till kröningsriksdag där kravet att Sigismund skulle erkänna besluten från Uppsala möte upprepades. Förhandlingarna blev långdragna; efter en vecka hotade hertig Karl att upplösa riksdagen och lämna Uppsala om inte Sigismund gick med på kraven och Sigismund blev till slut tvungen att ge efter. I sin konungaförsäkran, i vilken religionsfrihet garanterades, fastslog Sigismund Uppsala mötes beslut och att inga tjänster eller ämbeten fick tillsättas med katoliker. När Sigismund sommaren 1594 skulle återvända till Polen framkom både Karl och rådet med förslag angående regeringens utformning. Karl krävde för sin del riksföreståndares makt; rådet däremot föreslog att styrelsen av riket skulle handhas av rådet och hertigen samfällt. Eftersom Sigismund inte ville anförtro en fullständig regeringsmakt åt vare sig rådet eller hertig Karl, förkastade han bägges förslag. I stället utfärdade han för dem tillsammans en fullmakt på regeringen, som lämnade deras maktställning obestämd, och vid deras sida satte han sex stycken ståthållare i olika delar av riket. Dessa skulle lyda direkt under kungen. Till ståthållare valde han sådana vars lojalitet mot honom var att lita på. Den väpnade konflikten rykte allt närmare. Regent i detta avsnitt. Sigismund 1592-1599 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
