Avsnitt 94. Gustaf III försökte övervinna den inhemska kritiken och oppositionen mot honom med lyckosamma utrikespolitiska framgångar, Blickarna riktades mot Norge som fortfarande var i praktiken en del av Danmark. Ett problem var emellertid att Danmark var allierat med Ryssland. Vid ett personligt möte med sin kusin kejsarinnan Katarina II av Ryssland i Fredrikshamn 1783 sökte Gustaf beveka henne att avstå inblandning i ett eventuellt svenskt-danskt krig. Vid Katarinas bestämda vägran att överge Danmark strandade hela planen, och Gustaf begav sig i stället utomlands på en långvarig resa, under vilken han besökte företrädesvis Italien och Frankrike (1783–1784). I Paris förvärvade han kolonin S:t Barthélemy. Från denna tid såg han i Ryssland sin främste fiende, till stor del på grund av dess inblandning i svenska utrikesärenden, och väntade endast på ett gynnsamt tillfälle att angripa landet. Kungen fick dock inte starta krig på egen hand men det kringgicks med ett arrangerat ryskt anfall med hjälp av ryskförklädda svenskar i juni 1788. Kriget till lands gick dåligt för svenskarna mest på grund av den usla organisationen av armén som gjorde att det mesta gick snett. Detta resulterade i det myteri bland officerskåren som kallades Anjalaförbundet. Tillsammans skrev dessa officerare en så kallad note, ett diplomatiskt meddelande, till Katarina II. Denna så kallade Liikala-noten skrevs den 9 augusti 1788, i densamma förklarade man sitt missnöje med kriget, samt att detta stred mot nationens intressen. Man ville med noten undersöka möjligheten att förhandla om fred, samtidigt som man menade att kriget stod i konflikt med regeringsformen. Ryssland erbjöds fred mot att Sveriges gränser före Freden i Åbo 1743 återställdes, vilket skulle innebära att Ryssland lämnade tillbaka delar av Karelen samt städer såsom Fredrikshamn samt Villmanstrand. Kejsarinnan fick detta meddelande och hon var rätt avvisande mot fredstrevaren. I slutet av augusti 1788 förklarade Danmark krig mot Sverige och kungen fick en anledning att lämna den finska krigsskådeplatsen. Gustaf III förbittrad över myteriet reste runt i Dalarna och eggade folket till kamp både mot danskarna och myteristerna vilket han också lyckades med. Det danska kriget blev inget med utan freden bevarades åt de hållet medan det ryska kriget fortsatte i ytterligare något år. Regent i detta avsnitt: Gustaf III 1771-1792. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: nickegrozdanovski@gmail.com
