Lördag 15 novemberReportage av Randi Mossige Norheim om en historisk rättegång; en krigsförbrytare döms i USA för sin grymhet i Liberia - med hjälp av vittnen från Lappland.Men vem beivrar amerikanska brott mot mänskligheten? Eller ryska? Om förväntningar och förtroendekris för den internationella rätten.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Först kom Nürnberg-rättegångarna för drygt 60 år sen. Sen kom ingenting fram till 90-talets krig på Balkan och i Rwanda då realiteter som etnisk rensning, folkmord drev fram nya domstolar för dömande av krigsförbrytare. FN inrättade tillfälliga internationella tribunaler för det forna Jugoslavien, Rwanda och Sierra Leone och 2002 anslöt sig tillräckligt många länder till idén om en permanent internationell brottmålsdomstol så att den kunde förverkligas.
Vi har fått internationella rättsinstitutioner med hög profil som ser ut att ta krafttag mot brotten mot mänskligheten. I den nya permanenta domstolen i Haag är det fyra länder som står i centrum för utredning och åtal: Kongo, Sudan, Uganda och Centralafrikanska Republiken.
Vid FN:s specialdomstol Sierra Leone pågår, sen snart ett och ett halvt år, en av de mest uppmärksammade rättegångarna, mot Liberias förre president Charles Taylor, som står åtalad för flera krigsförbrytelser och en rad brott mot mänskligheten.
Men även hans son, Chuckie Taylor har nyligen dömts i USA för liknande brott begågna i Liberia. Han greps när han försökte besöka födelselandet USA med falskt pass. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim är, förutom tidskriften Rolling Stone, en av de få i världen, som har uppmärksammat den historiska rättegången. Det var vittnesmålen från Taylors offer, flugna till Florida från bland annat svenska Lappland, som gjorde Chuckie Taylors grymheter kända. Hör ett av vittnena berätta i Randi Mossige-Norheims reportage.
I USA, där Chuckie Taylor döms för tortyrbrott, där anklagas också högsta ledningen, George Bush och hans regering för brott mot just tortyrkonventionen, av bland andra FN:s tortyrkommitté.
Vi ställde frågan till en av FN:s mer framträdande experter på internationell rätt om alla verkligen är lika inför lagen, om den internationella rättvisan verkligen blind? Kingsley Chiedu Moghalu svar var att den i alla fall inte är färgblind, med tanke på att de flesta som på senare tid har dömts är afrikaner, förutom ett antal förbrytare från Balkan. I sin bok ”Global Justice” med den talande undertiteln ”the politics of war crimes trials” beskriver Moghalu ett internationellt rättssystem som i grunden är politiserat - där makt ger rätt och fribrev, men inte rättvisa.
Samtal i studion med Said Mahmoudi, professor i internationell rätt, om den internationella rättens brister men också förtjänster genom att frågan har lyfts fram i ljuset. Man måste hålla förväntningarna på rätt nivå, säger Mahmoudi. De stora makterna, som USA, Ryssland och Kina har sett till att Romstadgan, som ligger till grund för den Internationella brottmålsdomstolen, är formulerad så att dessa stater inte kan ställas inför rätta.
Hemliga fängelser, användning av i konventioner förbjudna vapen, angrepp på civilbefolkningen, tortyr i alla former. Det är några exempel på de brott mot internationell rätt, som USA har begått i Irak och som filmaren och skribenten Hana Al-Bayaty berättade om vid ett seminarium i Stockholm nyligen.
Som filmare, på plats i Irak har Hana Al-Bayaty själv sett effekterna av den amerikanska krigföringen, hur stora delar av flera städer har utraderats - Falluja, Tel Afar, Haditha.
Hana Al-Bayaty sitter också med i ledningen för B Russels Tribunal, ett internationellt nätverk av akademiker, författare, artister, fd FN-personal och forskare, som sedan 2004 undersöker och dokumenterar amerikanska krigsbrott i Irak. De inspirerades av 1967 års Russeltribunal som startades av filosofen Bertrand Russel för att undersöka krigsbrott i samband med USA:s krigföring i Vietnam.
Juristen Ekaterina Sokirianska, från den ryska människorättsorganisationen Memorial, också nyligen på besök i Stockholm, vittnade om ryska krigsförbrytelser i bland annat Tjetjenien - urskillningslösa bombningar, tortyr och summariska avrättningar.
Gripandet av den rwandiske presidentens högra hand Rose Kabyue har vållat en intensiv diplomatisk dispyt. Både Frankrike och Rwanda använder internationell rätt som argument och i Afrikanska unionens stöd till Rwanda kan man ana en viss afrikansk trötthet över ensidigheten i rättsskipningen hittills.
Rose Kabuye och flera andra högt uppsatta rwandier anklagas av Frankrike för nedskjutningen av planet med landets dåvarande president Habyarimana och flera fransmän, och därigenom indirekt ha orsakat hutuernas hämnd och folkmordet 1994. Men i Rwanda är Rose Kabuye nationalhjälte, berättade journalisten Kennedy Ndahiro vid The New Times när Konflikts Daniela Marquardt ringde upp honom i Kigali.
Eftersom Sverige har skrivit under Romfördraget så har vi också förbundit oss att leta efter och lagföra krigsförbrytare från andra länder som kommit hit. Sedan i mars har polisen en särskild enhet för den saken; krigsbrottskommissionen. I somras grep de en rwandisk medborgare, i det här fallet misstänkt för folkmord. Men det var en person som den Rwandiska regeringen gärna ser dömd och har begärt utlämnad. Han sitter fortfarande i häkte i väntan på svensk domstols avgörande om Rwanda kan betraktas som rättssäkert nog för en utlämning. Evelina Westergren besökte Ingemar Isaksson, chef för rikskriminalpolisens nya krigsbrottskommission.
Programledare: Mikael Olsson
Producent: Daniela Marquardt
