Om bombaren på Bryggargatan och den bredare bilden. Konflikt blickar bakåt i årets produktion för att bättre förstå Taimour Abdulwahab al-Abdalys dåd i Stockholm. Hör uppföljningar kring al-Qaidas dödsryckningar, kalsongbombarens konsekvenser i Jemen och svårigheter med SÄPO:s syn på Somalia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Säpos rapport som offentliggjordes i onsdags, om Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige, hade nog inte fått lika mycket uppmärksamhet om inte bomberna i Stockholm hade briserat för en vecka sen. Men nu har det gått fort. Demokratiminister Birgitta Ohlsson och andra har bläddrat direkt till åtgärdsdelen i slutet och jäktar iväg till grannländer som Danmark för att studera handlingsplaner mot radikalisering och möta säkerhetspoliser. Ordföranden i riksdagens justitieutskott, socialdemokraten Morgan Johansson, går så fort fram att han snubblar på det egna partiet. Vice ordföranden i samma utskott Johan Linander, Centerpartiet, använder bomben som bräcka för att vinna budgetdebatten och rädda resurser till polisen. Säpos roll och rapport har efter bomben blivit en första rangs angelägenhet för många. Därför tänkte gör vi nedslag i frågor, röster och reportage från årets Konflikt som på olika sätt kan väcka frågor kring detta, kring Säpos möjligheter och förmåga, och kring komplikationer i kriget mot terrorismen.
För det har varit frågan denna vecka: hur ska terrorismen bekämpas? I USA har diskussionen av nödvändighet kommit längre. Med flera fall av så kallad "home grown terrorism", terrordåd utförda av amerikaner; som Major Nidal Malik Hasan, som sköt ihjäl tretton personer på armébasen Fort Hood i november 2009, och den misslyckade bombningen av Times Square i New York i maj i år, utförd av amerikansk-pakistaniern Faisal Shahzad. Och bara under de senaste veckorna har FBI lyckats avvärja två stora terrorbombningar. I Konflikt den 4 september, om Religionens roll i politiken, grävde frilansjournalisten Petra Socolovsky i den då heta debatten om ett moskébygge vid Ground Zero och hamnade bredvid en udda, kostymklädd man på ett lite annorlunda scoutmöte. Konflikts Ivar Ekman ringde också henne i Washington för att ta reda på vad som hänt sedan dess.
Här i Sverige vet vi förstås inte i detalj hur reaktionen på attacken i Stockholm kommer att se ut när det gäller vidgade befogenheter för polisen. Vad vi däremot känner till är det som redan hänt, där polisens och Säpos arbetsmetoder kommit i dagen: som det tillslag som skedde i Göteborg i slutet av oktober. Det var efter att polisen fått underrättelser om ett islamistiskt bombhot mot shoppingcentrat Nordstan i centrala Göteborg, som man grep ett antal personer i Göteborgsförorten Angered. Till vårt program den 27 november reste Konflikts Lotten Collin till Göteborg, för att ta reda på vad som hänt.
I samband med en granskning av rykten om rekrytering till terrorism i Stockholmsförorten Rinkeby i våras, hade vi anledning att fråga Säpo vad man egentligen vet om utbredningen av våldsbenägen islamistisk extremism i sverige. Gäst i studion var Malena Rembe, chefsanalytiker vid Säkerhetspolisens, Säpos kontraterrorenhet, som den 8 maj fick frågan om hur stort terrorhotet var för svensk del.
En försiktighet att använda alltför enkla förklaringar till varför individer blir våldsbejakande extrema islamister präglar Säpos nu aktuella rapport. Några resonemang i rapporten har använts flitigt i debatten efter bombaren på bryggargatan; utanförskap, våldsfascination, identitetssökande, grupplojalitet, med mera. Mest psykologiska och sociala förklaringsmodeller gör att terrorismens orsaker nästan avpolitiserats. Men i Säpos rapport nämns också drivkrafter som samhällsengagemang, upplevelse av global orättvisa, förtryck och frustration över att demokratiska kanaler inte ger resultat. Så vägen till våld kan börja med indignation. Indignation över att inte civila offer och övergrepp av amerikanska och allierade i Irak, Pakistan och Afghanistan inte uppmärksammas tillräckligt. Och indignation över vad som betraktas som amerikanskt hyckleri och dubbelspel.
En känsla säkert inte helt okänd för de svensk-somalier som stått i fokus för svenska anti-terroråtgärder de senaste åren. På senare tid har fruktan för rekrytering till al-Shaabab, en islamistisk milis i Somalia, varit huvudingrediens i Säpos kartläggningar, analyser och utredningar om terrorbrott. Al-Shabaab pekas ofta ut som en sällsynt grym och våldsam organisation, med både självmordsbombningar och stympningar på sitt samvete, och dessutom med kopplingar, som det heter, till al-Qaida. Men bakgrunden till al-Shabaabs framväxt, och hur organisationen fungerat i förhållande till både somalisk nationalism och det stora kriget mot terrorismen, är något som sällan diskuteras. Det försökte vi göra den 16 oktober i år, då vi lät frilansjournalisten Magnus Bellander sammanfatta de fyra år han nära följt den somaliska konflikten. Så här beskrev han situationen 2007, när Etiopiska trupper nyligen tågat in i Somalia och det folkliga motståndet växte - både i Somalia och i andra delar av världen, som i Sverige, med kända svensk-somalier i spetsen.
I Säpos rapport står det: ”sedan 2006 har...konflikten i Somalia varit av påtaglig betydelse för radikalisering i ett svensk sammanhang. Genom en växelverkan mellan global al-Qaida-influerad ideologi och lokal agenda..." Så där dyker det upp igen, det ständiga riktmärket sedan 11 september 2001: al-Qaida. I Somalias fall alltså som en influens, en inspiration som gör att en från början lokal, nationell konflikt spiller över globalt. I Konflikt från november, som vi citerat ut tidigare, talade vi kriget mot terrorismen i detta större perspektiv. Det krig som från början bara fördes mot Osama Bin Laden och hans organisation al-Qaida,
Men mycket har hänt sen 2001. Kriget har växt sig både större, med flera länder som invaderats, och mer fragmentariserat, och har på många sätt kommit att tränga in i delar av våra liv ingen då kunde föreställa sig; rättsäkerhetsfrågor, mänskliga rättigheter, övervaknings- och integritetsdebatter. Då, tidigare i höstas, var fokus inte på en svensk-irakisk självmordsbombare, utan på mera diffusa hot i Europa - hot som föranledde Säpo att höja den svenska hotbildsnivån. Men, undrade vi, vilken är egentligen kopplingen mellan de hot och handlingar som utförs i Islams namn här i Väst, och den ursprungliga konflikten, den med al-Qaida? Konflikts Ivar Ekman ringde Fawaz Gerges, professor i mellanösternpolitik på London School of Economics, och författare till ett antal böcker om radikal islamism i Mellanöstern. Gerges svarade då att det är viktigt att ha ett historiskt perspektiv, att minnas att al Qaida är en del av en 50 år lång kamp om makten i Mellanöstern mellan islamister och sekulära regimer.
Och kriget mot terrorismen fortsätter. För snart ett år sen inträffade ett av de attentatförsök som rönt mest uppmärksamhet under året som gått. På juldagen 2009 försökte Umar Farouk Abdulmutallab spränga sig själv i luften på ett passagerarplan på väg till Detroit. Han hade sprängmedel insytt i kalsongerna. Det hela avvärjdes och ingen förutom bombaren själv kom till skada, men landet som Abdulmutallab flög från och även ska ha fått sin terrorutbildning i, Jemen, kastades in i strålkastarljuset. Rubriker som ”al-Qaidas nya fäste” och ”terrorns fristad” prydde tidningar i USA och Europa, och journalisterna flockades i det fattiga landet på den arabiska halvöns sydliga spets. En av de som åkte till Jemen var Konflikts Lotten Collin, som bland annat skjutsades ut till en militärövning ute i öknen.
