Andakterna den här veckan tar avstamp i de fem världsreligionerna på temat Kyla. Idag med Lama Kha'drön Pamo som utgår från vajrayanabuddhismen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.
Ur andakten:
Kylan sveper över landet och biter i huden. Äntligen. Underbart mörkt. Den bitande kylan och den mörka årstiden bär poesi. Jag är tacksam över att leva i Sverige, där jag varje år kan ta del av kyla och mörker – och uppleva verkliga kontraster i naturens skiftande cykler. Verklig kyla är något som många människor aldrig riktigt får erfara.
Att irritera sig på kylan tycks vara ett normalt fenomen. Ingen ifrågasätter det när någon utbrister: ”Det är för kallt! Jag hatar det!” Sommaren, däremot, ses som behaglig och komfortabel – då kan man leva och må bra. Detsamma gäller mörkret. Det är socialt accepterat att inte tycka om mörker. Ingen ifrågasätter ”faktumet” att människor inte mår bra när det är mörkt och kallt. Det är fullständigt normalt att ”kalla” dagar är ”dåliga” och att vår och sommar är ”bra”. Under vintermånaderna kan man ha en ”depression” utan att någon ifrågasätter varför. Det är naturligtvis inte så märkligt att påverkas av årets mörkaste och kallaste period – men finns det inte också de som tycker om den? Att förarga sig över kyla och mörker är en starkt betingad reaktion. Enligt buddhismen bör vi dock ifrågasätta all betingning – eftersom social betingning är en aspekt av karmisk betingning. Buddhistisk praktik är avsedd att föra oss bortom betingning. Vi har friheten att förhålla oss till saker på ett annat sätt.
Text:
Ur Tracts of the Sun
Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael
Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se
