Dissidentklubbens Håkan Julander och Gustav Kasselstrand från Alternativ för Sverige har ett öppenhjärtigt samtal om krig och fred och om Sverige och dess invandrare. I dessa tider finns inget viktigare än att prata med varandra utanför artificiella identitetsbegränsande föreställningar om vilka som är kosher och vilka man bör prata med. Vilket snack som är haram och vad som inte är det. Gustav Kasselstrand är en trevlig man från Valdemarsvik som är lite nördig och hyllar Karl XII med Tegnérdikt på dödsdagen och modig provokatör som bränner upp EU-flaggan på torgmöten.
Kasselstrand är nationalist. Lika mycket för palestiniernas rätt till sitt land och en återvandring för de europeiska och amerikanska invandrare som tagit över där, som han är för svenskars möjlighet att tvinga invandrare som inte passar in här att återvandra. Han är inte rädd för att säga vad han tycker.
Men lika viktigt som att inte vara rädd för att ha respektfulla meningsutbyten med människor man inte delar alla åsikter med, är det att försöka finna de värderingar som för oss samman. Och i dessa tider när vi är på väg mot ett tredje världskrig för att vår elit är fast i en obegriplig saga, i ett narcissistiskt spegelnarrativ om västvärldens överhöghet och vår rätt att med våld försvara vår rätt att styra verkligheten efter värderingar vi bestämt ska vara globala, i dessa tider är det viktigt att vi som inte godkänner den maktfullkomligheten säger ifrån och tar hjälp och stöd från varandra.
De flesta svenskar må vara manipulerade till att tro på nödvändigheten att starta krig mot Ryssland och att NATO ger trygghet men en mycket stor minoritet av oss upplever inte det vara så. Kasselstrand sörjer “den gamla vänstern”. Den som stod för realism och anti-imperialism. Liksom han saknar den höger som såg Sverige som viktigast och inte går med i Nato. Hästskoteorin säger att det är den utomparlamentariska vänstern och högern nu börjar likna varandra. Samma verklighetsbeskrivning men olia ideologiska lösningar på dem. Som det ska vara.
Vi är många som inte vill ha den här världen som vi bygger upp i Sverige som vasallstat till EU och USA. Men det finns ingen i maktställning som representerar oss. Inget parti över fyra procentspärren arbetar för fred.
Så vad gör det att fredsbudskapen nu också kommer från höger? Kan man lita på den där “extremhögern” som ständigt buas ut av “vänsterextremister” när de nedlägger kransar till gamla krigarkungar i höstrusket eller eldar upp EU-fanor.
Döm själva.
Och glöm inte att lajka och prenumerera. Vi behöver mer prenumeranter! Mer snack om oss. Dela!
Stöd Dissidentpodden med Swish: 123 647 06 94
Eller köp en kopp kaffe!
Var inte rädd - Tänk själv
Gå med Gaia
Peace
