El que quiere saber un poco de la tradición de canciones en Suecia tiene que saber un poco de Bellman. Uno podría llamarle el cantante nacional. Este cantante vivió entre 1740 y 1795. Acompañaba sus canciones con un laúd (un cister). Tenía siempre problemas económicos. Una vez tuvo que escapar a Noruega para evitar a los acreedores. Pasó un período en carcel, pero el rey Gustav III le ayudaba obtener trabajo. Bellman escribía canciones que daban homenaje al rey y Bellman actuaba en el corte.
Los temas de sus canciones eran bajos y la gente que aparecen en ellas son hombres fracasados y mujeres de poca virtud, alcohólicos y putas. Unas figuras concocidas son Mowitz, Fredman y Ulla Winblad.
Les describe de una manera sin puntos de vista morales, crudo y sin maquillaje. Les describe como son, con simpatía y pasión.
Sus ediciones más conocidas son Los epístolas de Bellman (Bellmans epistlar) y Las canciones de Bellman (Bellmans sånger).
Aquí debajo hay un verso de una canción. Se llama Käraste bröder, systrar och vänner (Queridos hermanos, amigos, hermanas). He tratado de traducirlo pero falta rima – es casi imposible traducir su poesía. Esto es por lo menos un intento.
Queridos hermanos, amigos, hermanas
mira padre Berg afina y templa
las cuerdas de su violin
el arco está tomando.
No tiene ojo, la nariz está partida
esputando el tornillo, mira;
ahora toca un poco;
con la jarra en la silla;
Ta ta ta ta ta mira al sol
ta ta el violin agobía
equivocandose
a veces trinando.
Queridos hermanos andad de puntillas
guantes en manos sombreros en cabeza.
Mira doncella Lona!
Zapatos con cintas rojas!
Calcetines azules también!
Mangaba melodías de otros (no habían derechos de autor en este tiempo) especialmente de Francia. Si él no lo hubiera hecho las melodías habrían sido desconocidas hoy. También componía melodías y unas de las mejores son de su mano. Era un imitador muy bueno y podía sonar como una orquesta, cantando, acompañandose con el laúd, imitando instrumentos diferentes.
Hay una biografía sobre Carl Michael Bellman en inglés. Paul Britten Austin: Carl Michael Bellman. Genious of the Swedish Rococo (Malmö 1967).
Bellman en español en Wikipedia
(El tío de Bellman, Martín Bellman se casó con una mujer rica en España y vivía en Cadiz)
Canciones:
Mollberg satt i paulun
Fjäriln vingad syns på Haga
Solen glimmar
Träd du fram nattens gud
Fredmans Sång No 5cv
Glimmande nymf
En sueco/På svenska
Bellman – en svensk sångare i det sjuttonde
århundradet (69)
Den som vill veta något om sångtraditionerna i Sverige måste känna till lite om Bellman. Man kunde kalla honom för nationalsångare/trubadur. Den här sångaren/trubaduren levde mellan 1740 och 1795.
Han ackompanjerade sina sånger med en luta (en cister). Han hade jämt ekonomiska problem. En gång måste han fly till Norge för att undvika fordringsägarna. Han tillbringade en tid i fängelse, men kung Gustav III hjälpte honom att få jobb. Bellman skrev sånger som hyllade kungen och framträdde på slottet.
Temata för hans sånger var låga och människorna som förekommer i dem är misslyckade, kvinnor med föga dygd, alkisar och horor. Några kända figurer är Mowitz, Fredman och Ulla Winblad.
Han beskriver dem utan att moralisera, rått och osminkat. Han beskriver dem som de är, med sympati och inlevelse.
Hans mest kända verk är Fredmans epistlar och Fredmans sånger.
Här nedan finns en vers från en sång. Den heter Käraste bröder systrar och vänner. Jag har försökt att översätta den men det fattas rim – det är nästa omöjligt att översätta hans poesi. Det här är i alla fall ett försök.
Käraste bröder, systrar och vänner
si fader Berg, han skruvar och spänner
strängarna på fiolen och stråken han tar i hand.
Ögat är borta, näsan är kluven,
si hur han står och spottar på skruven;
ölkannan står på stolen; nu knäpper han litet grand:
ta, ta, ta, ta, ta, grinar mot solen,
ta, ta, ta, ta, ta, pinar fiolen,
han sig förvillar,
drillar ibland.
Käraste bröder, dansa på tå,
handskar i hand och hattarna på!
Si på jungfru Lona,
röda band i skorna
nya strumpor himmelsblå!
Han lånade melodier från andra (det fanns ingen upphovsrätt på den här tiden). Om han inte hade gjort det så hade melodierna varit okända i dag.
Han skrev också själv melodier och några av de bästa är av hans hand. Han var en mycket god imitatör och han kunde låta som en orkester när han sjöng och ackompanjerade sig på luta och imiterade olika instrument.
Det finns en biografi över Bellman på engelska. Paul Britten Austin: Carl Michael Bellman. Genious of the Swedish Rococo (Malmö 1967).
Bellman på spanska på Wikipedia
(En farbror till Bellman, Martin Bellman gifte sig med en rik kvinna i Spanien och bodde i Cadiz)
Sånger:
Mollberg satt i paulun
Fjäriln vingad syns på Haga
Solen glimmar
Träd du fram nattens gud
Fredmans Sång No 5cv
Glimmande nymf
