Este episodio dedicaré a las coincidencias. El tío de mi abuela era obispo. Su diócesis tenía un extenxo muy grande. Todo el Norte de Suecia era su obispado con la ciudad de Härnösand como la ciudad diocesana. Se llamaba Lars Landgren con nombre de cariño Lars Alto.
Antes de que se hiciera obispo era párroco en una región donde no había ley ni orden. El pueblo se llama Delsbo, y hay un dicho que trata de la indisciplina alli. Se dice: ”El comisario de distrito en Delsbo se perdió”.
A esta región venía Lars Alto. Mucha gente destilaba aguardiente en casa. Esto estaba prohibido y hacía que la anarquía se empeorara. Lars Alto decidía acabar con esta mala costumbre. Peru esto no le gustaban a algunos en Delsbo y el lider de la “resistencia”, se llamaba Skytt y a él la gente le llamaba Skytt borrachón.
Podría dar muchos ejemplos de la resistencia y el trabajo de párroco parecía más de lo de una policiá. Una vez cuando Lars Alto estaba sentado en la casa del ayuntamiento (era también aldalde aquí) en frente a la gente, unos trataron de mover los bancos para apretar a Lars Alto entre la mesa y la pared. Pero él era fuerte y apretió la mesa adelante y Skytt Borrachón y los otros tenían que rendirse. Otra vez habían estirado una marona a través del camino para dañarle a Lars Alto cuando venía en su carruaje. Tampoco esto les lograban. Y Lars Alto se iba de casa a casa destruyendo los apáratos de destilación casera. Hay una película de 1949 que trata de Lars Alto y allí se puede ver más de su vida.
Tengo un amigo, Tommy. Su mujer se llama Annicka. Una vez cuando discutímos nuestros viajes en Suecia, les contamos que habíamos estado en Delsbo. Entonces Annicka dijo: ”Tengo parientes en Delsbo”. Y yo dije:”El tío de mi abuela era párroco allí y se llamaba Lars Landgren”. Y Annicka dijo:”Sí, y mi pariente era Skytt Borrachón”……..
En sueco/På svenska
Sammanträffanden (47)
Den här episoden ägnar jag åt sammanträffanden. Min mormors morbror var biskop. Hans stift var mycket stort. Hela Norra Sverige var hans biskopat med staden Härnösand som stiftsstad. Han hette Lars Landgren med smeknamnet Långlars
Innan han blev biskop var han kyrkoherde i ett område där det varken fanns lag eller ordning. Stället hette Delsbo och det finns ett ordspråk som handlar om laglösheten där:
Det lyder: ”Länsman i Delsbo han kom bort han”.
Till den här landsdelen kom Långlars. Mycket folk brände hembränt. Detta var förbjudet och förvärrade anarkin. Långlars bestämde sig för att göra slut på den här dåliga vanan. Men det tyckte inte vissa i Delsbo och ledaren för ”motståndet” hette Skytt och honom kallade man Fyllskytten.
Jag skulle kunna ge många exempel på motståndet och arbetet som kyrkoherde verkade mera som det en polis har.
En gång när Långlars satt i sockenstugan/rådhuset (han var rådman där också) mittemot folket, så försökte några röra bänkarna för att pressa Långlars mellan bordet och väggen. Men han var stark och tryckte bordet framför sig och Fyllskytten och de andra var tvungna att ge sig.
En annan gång hade de spänt ett rep tvärs över vägen för att skada Långlars när han kom i sin vagn. De lyckades inte med det heller. Och Långlars gick från hus till hus och slog sönder hembränningsapparater. Det finns en film från 1949 som handlar om Långlars och där kan man se mer ur hans liv.
Jag har en kompis, Tommy. Hans sambo/kvinna heter Annicka. En gång när vi diskuterade resor i Sverige, berättade vi för dem att vi hade varit i Delsbo. Då sa Annicka: ”Jag har släkt i Delsbo”. Och jag sa: ”Min morbrors morbror var kyrkoherde där och hette Lars Landgren”. Och Annicka sa: ”Ja, och min släkting det var Fyllskytten”….
