El garaje – un museo para reflexiones (26)
Durante 24 años hemos puesto cosas en nuestro garaje sin pensar si las necesitamos o no. Pueden ser útil por lo menos alguna vez….
Pero normalmente no son, y pronto hay enseres a los largo de las paredes y lo único que no queda sitio es el coche. (Y a veces es así: en cuanto he tirado algo, lo necesito…)
Antes siempre tenía gancho de remolque en mis coches, pero no tenía remolque. El año pasado compramos un remolque juntos mis vecinos y yo. Y ahora no tengo gancho de remolque. Que significa qué tengo qué
poner las cosas en mi maletero cuando voy al vertedero, y el maletero no es muy grande aunque puedo bajar los asientos. Con este ritmo de trabajo me tomará por lo menos un año vaciando el garaje.
¿Debo tirar el armario de Ana? Ah, aquí está la mochila de Martín, que usaba en el colegio, ¿no es un sacrilegio tirarlo….? ¿Y qué hago con el baúl con literatura y anotaciones de mi tiempo como estudiante en la universidad? No es facil separarse de cosas de valor sentimental.. ¿Y el escritorio de mi padre, donde siempre estaba sentado en su habitación – se puede tirar esto? O el telar de la bisabuela, mi mujer no me dejará tirarlo si no lo hago sin contarselo. No es facil, de veras, si se lo piensa detenidamente. Trato de no hacerlo y solo tirar las cosas sin remordimientos.
En el vertedero se nota que Suecia es un país bastante rico. Gente tira cosas que son servibles. El vertedero está equipado con contenedores diferentes. Para madera, papel, metal, vidrio y de todo tipo que se puede imaginarse y todo el vertedero es muy ecológico. Antes solo tirabamos todo lo que quisieramos deshacernos. Y entonces gente podía coleccionar cosas útiles si quería. Ahora está prohibido. Pero yo pienso así, si a alguién le gustan las cosas usadas ¿por qué no podría tomarlas? Recuerdo una vez cuando yo estuve tirando unas zapatillas (de marca buena finlandesa, Karhu) y un hombre me impidió diciendo: “¿Va a tirar estas zapatillas casi sin usar?” Lo me dijo en sueco, pero yo que siempre quiero hablar un poco de español, entendí que era latino, y que vinió del campamiento de refugios que hay en mi ciudad, le contesté en español, claro qué pero si a usted le gusta puede tomarlas. Me dijo que los suecos son insanos, y que tiran cosas casi nuevas y que había gente entre los refugiados que habían amueblado casi todas sus casas con muebles del vertedero.
Este fue todo por hoy. Mañana voy a tirar una mecedora, unas camas y todo lo que puedo atiborrar en el maletero…
En sueco/På svenska
Garaget – ett museum för eftertanke (26)
Under 24 år har vi stoppat in saker i vårt garage utan att tänka på om vi behöver dem eller ej. De kan ju vara bra att ha nån gång….
Men vanligtvis är de det inte, och snart finns det prylar uppåt väggarna och det enda som inte får plats är bilen (Och ibland är det så här: så fort jag slängt nåt, så behöver jag det….)
Förr hade jag dragkrok på bilen, men ingen dragkärra. Förra året köpte vi en kärra tillsammans mina grannar och jag. Och nu har jag ingen dragkrok. Vilket betyder att jag måste lägga grejorna i bagageluckan, och bakluckan är inte så stor även om jag kan fälla ner sätena. Med den arbetstakten kommer det att ta mig minst ett år att tömma garaget.
Borde jag slänga Annas skåp? Aha, där är Martins ryggsäck som han hade i skolan, är det inte ett helgerån att slänga den?
Och vad gör jag med kofferten med litteratur och anteckningar från min tid som universitetsstuderande? Det är inte lätt att skilja sig från saker med affektionsvärde.
Och pappas skrivbord, som han alltid satt vid i sitt rum kan man slänga det? Eller gammelfarmors vävstol, min fru låter mig inte slänga den om jag inte gör det utan att säga det till henne. Det är inte lätt, verkligen inte om man tänker efter. Jag försöker att göra det och bara slänga saker utan samvetskval
På soptippen märker man att Sverige är ett ganska rikt land. Folk slänger saker som går att använda. Soptippen är utrustad med olika containrar. För trä, papper, metall, glas och allt man kan föreställa sig och hela soptippen är mycket ekologisk.
Förr bara slängde vi allt vi ville bli av med. Och då kunde folk plocka användbara saker om de ville.
I dag är det förbjudet. Men jag tänker som så, om nån tycker om använda saker, varför kan han inte ta dem då? Jag kommer ihåg en gång när jag höll på att slänga ett par gymnastikskor
(av fint finskt märke, Karhu) och en man hejdade mig och sa:”Ska ni slänga de där skorna?” Han sa det till mig på svenska, men jag som alltid vill prata lite spanska, förstod att han var latino, och att han kom från flyktingförläggningen i vår stad, svarade honom på spanska, att ja, men att han fick dem om han ville. Han sa till mig att svenskarna är galna och att de slänger saker som är nästan nya och att det fanns folk bland invandrarna som hade hela sina hus med saker från soptippen.
Detta var allt för idag. I morgon ska jag slänga en gungstol, ett par sängar och allt jag kan få in i bagageutrymmet….
