Suecia es un país con mucha igualdad entre hombres y mujeres. Compartimos los quehaceres en la casa. Hay legislación que hace posible a un padre o madre estar en casa con su hijo un año después del nacimiento. Durante este período recibe el padre o la madre que está en casa con su niño un subsidio como si fuera por enfermedad.
Mi mujer y yo compartimos el tiempo en casa el primer año con nuestro hijo. En 1983 era muy raro que el padre estuviera en casa con el bebe. Me sentía un poco pionero. Mi mujer estaba con él los primeros seis meses y yo los últimos. Fue un buen tiempo con biberón y pañales y todo.. Pero, normalmente las mujeres son las que sacan la mayor parte del tiempo en casa.
A mí siempre me ha gustado preparar la comida y ahora, cuando estoy jubilado, lo hago aún más. Mi mujer es profesora de hogar y no quiere venir a casa para hacer la comida otra vez. Y entonces es bueno tener un marido al que le gusta trabajar en la cocina. Los días de trabajo yo preparo la comida y los fines de semana compartimos los quehaceres en la cocina. Preparar la comida bebiendo un vaso de vino juntos es algo de lo mejor que hay. A mi hijo también le gusta preparar la comida. No sé si es una herencia de mí o de mi mujer. Espero por lo menos qué le daba un buen ejemplo trabajando en la cocina.
Cuando estaba en un curso en Valencia tenía alojamiento en casa de una señora llamada Carmen. Allí vivían también unas chicas francesas que andaban picoteando en la comida. Un día ofrecí hacer un plato sueco para todos, algo que le gustaba mucho a mi dueña.
Dicho y hecho. Con carne picada, cebollas, patatas, zanahorias y un poco más de ingredientes preparé un bistec de carne picada con anillos de cebollas y una salsa exquisita y una ensalada con zanahorias ralladas.
Mi cena les gusto a todos. Después, estando a solas, las chicas francesas me preguntaron si yo podría preparar la comida en vez de la dueña, porque mi bistec les habían gustado mucho. Claro qué me sentía halagado, pero pensaba que era injusto a mi dueña que según mi opinión era una buena cocinera.
En sueco/På svenska
Om jämlikhet mellan män och kvinnor (35)
Sverige är ett land med stor jämlikhet mellan män och kvinnor. Vi delar på hushållsgöromålen. Det finns lagar som gör det möjligt för en far och mor att vara hemma med sitt barn ett år efter födseln. Under den perioden får man samma ersättning som för sjukdom. Min fru och jag delade tiden hemma första året med vårt barn.
1983 vqr det mycket ovanligt att pappan var hemma med bebisen. Jag kände mig lite som pionjär. Min fru var med honom de första sex månaderna och jag de sista. Det var en bra tid, med nappflaska och blöjor och allt... Men, normalt är det kvinnorna som tar ut merparten av tiden i hemmet.
Jag har alltid tyckt om att laga matoch nu, när jag är pensionär gör jag det ännu mer. Min fru är hushållslärare och vill inte komma hem och göra mat en gång till. Och då är det bra att ha en make som tycker om att arbeta i köket.
Arbetsdagarna lagar jag mat och på veckosluten delar vi på köksbestyren. Att laga mat medan man dricker ett glas vin är något av det bästa som finns. Min son tycker också om att laga mat. Jag vet inte om det är ett arv från mig eller min fru. Jag hoppas att jag i alla fall har varit ett gott föredöme när jag har arbetat i köket.
När jag var på kurs i Valencia bodde jag i familj hos en dam vid namn Carmen. Där bodde också några franska flickor som satt och petade i maten. En dag erbjöd jag mig att göra en svensk måltid åt alla, något min värdinna uppskattade väldigt mycket.
Sagt och gjort. Med köttfärs, lök, potatis, morötter och lite fler ingredienser lagade jag biffar med lökringar med en utsökt sås sallad på rårivna morötter.
Min middag uppskattades av alla. Efteråt, när vi var ensamma, frågade de franska flickorna mig om jag kunde göra maten i stället för värdinnan, för de tyckte mycket om min biffstek. Deet är klart att jag kände mig smickrad, men det var orättvist mot min värdinna som i mitt tycke var en utmärkt matmor.
