Como mencioné en el episodio del solsticio, nos interesa mucho el pronóstico meteorológico. Ahora puedo decir que lo vemos con esparto. Porque parece que. todas las nubes del mundo se han aparcado sobre nosotros.
Y llueve a torrentes y el cesped crece y tengo que sacar el agua de la barca sin poder usarla para pescar. Se empieza a mirar los anuncios de las agencias de viajes en el periódico y en la red. Una ojeada en la cuenta del banco y se nota que todos los viajes más de 50 km son imposibles de hacer.
La lluvia resuena en el tejado y llueve a cántaros, las nubes cuelgan del cielo cargadas de aún más lluvia.
Y como dije, el boletín meteorológico no nos consuela. El meteorólogo da la impresión de estar molesto cuando tiene que informarnos de otra semana con lluvia en nuestra región......
Lluvia, lluvia y de nuevo lluvia. Las flores de las peonias se penden en el suelo y parecen sentirse como nosotros y la espirea pasa su período en flor arrastrándose en la hierba.
No hay mucha gente afuera, son los que tienen perros son los que tienen que salir en este tiempo de perros. Dar paseos es imposible o por lo menos no agradable. Por esto fuimos en coche, (con la lluvia azotando el techo como el fuego de una ametralladora) para almorzar.
Pudimos constatar que ni siquiera a las vacas les gustan los chubascos. Se agrupan bajo los robles. En una dehesa incluso había un sofá. Quisieramos saber si era para las vacas o no. Hasta ahora no he visto vaca en el sofá, pero un día el sofá estaba caido, posiblemente debido a una vaca que quería sentarse en él...
No sé si es así, pero lo que sé es que no nos sentimos normales nosotros los hombres en un tiempo como el que hace.
Pero....? Qué pasa ahora? Hay sol en el horizonte!! Qué alegría, pero pronto será tiempo de sacar el cortacésped del cobertizo..........
En sueco/På svenska
Sverige i regn.
Som jag nämnde i episoden om midsommar, intresserar vi oss mycket för väderleksrapporten. Nu kan jag säga att vi ser på den med skräck. Därför att det verkar som alla moln i världen har parkerat ovanför oss.
Och det regnar floder och gräsmattan växer och jag måste ösa vatten ur båten utan att kunna använda den till fiske. Man börjar titta på reseannonserna (annonserna från resebyråerna) i tidningen och på nätet. En titt i bankkontot och man noterar att alla resor längre än 5 mil är omöjliga att genomföra/göra.
Regnet dånar på taket och det ösregnar, molnen hänger från himlen lastade med ändå mera regn.
Och som jag sa, väderleksrapporten ger oss ingen tröst. Meteorologen verkar vara besvärad över att (när han) måste informera oss om en vecka till med regn i vårt område….
Regn, regn och åter regn. Pionblommorna böjer sig mot marken och verkar känna sig som oss och spirean tillbringar blomningen med att släpa sig på gräset.
Det finns inte mycket folk ute, det är dem som har hundar som måste ut i det här hundvädret. Gå promenader är omöjligt eller åtminstone inte trevligt. Vi åkte därför i bil (med regnet piskande mot taket som en kulspruta) för att äta lunch.
Vi kunde konstatera att inte ens korna gillade skurarna. De samlade sig under träden. I en hage fanns det till och med en soffa. Vi skulle vilja veta om den var för korna eller inte. Fram till nu har vi inte sett nån ko i soffan, men en dag hade soffan ramlat, förmodligen beroende på att en ko som ville slå sig ner i den… Jag vet inte om det är så, men vad jag vet är att vi människor inte känner oss normala i en tid som denna.
Men…? Vad händer nu? Det är sol vid horisonten!! Så roligt, men snart är det dags att ta ut gräsklipparen ur skjulet…..
