Vissa platser går inte att hitta de väntar på att man ska falla ner i dem.

 I det här avsnittet skriver en före detta medlem i en glömd sekt ett sista brev om gropen som stirrar upp mot natthimlen.

 Ingen karta leder dit. Inget ljus återvänder.

 Men för den som kliver ner väntar något uråldrigt i tystnaden 

 inte för att svara, utan för att se.

 Vad händer när mörkret inte slukar dig… utan förstår dig fullständigt?