Den mexikanska revolutionen var en social och politisk väpnad konflikt av stor betydelse som radikalt förändrade landets strukturer.
Revolutionen bröt ut som en reaktion mot den långvariga diktaturen under Porfirio Díaz, som hade styrt landet i över 30 år.
Trots ekonomisk utveckling levde majoriteten av befolkningen i fattigdom, och en liten elit kontrollerade landets tillgångar och politiska makt. De främsta orsakerna var:
• Ojämlikhet: En enorm klyfta mellan de rika och de fattiga.
• Politiskt förtryck: Krav på demokrati och slut på Díaz diktatoriska styre.
• Arbetarnas rättigheter: Protester mot exploatering och dåliga arbetsvillkor.
• Jordfrågan: Stora landområden ägdes av ett fåtal storgodsägare, medan bönderna (campesinos) hade lite eller ingen egen mark.
Revolutionen, som krävde över en miljon liv, fick djupgående och varaktiga konsekvenser:
• Konstitutionen från 1917: Revolutionens viktigaste arv var den nya konstitutionen, som var progressiv för sin tid. Den innebar reformer som:
o Begränsning av kyrkans makt.
o Statligt ägande av mark och naturresurser (inklusive olja).
o Arbetarrättigheter (minimijöner, åtta timmars arbetsdag, rätt att strejka).
o Jordreformer som delade upp stora gods till gemensamma bymarker (ejidos).
• Social förändring: Revolutionen bröt det gamla sociala och politiska systemet och ledde till en omfördelning av makt och egendom, vilket skapade grunden för det moderna, institutionella Mexiko
Bland de viktigaste ledarna för den mexikanska revolutionen finns:
Pancho Villa
Emiliano Zapata:
