Med en samtid som känns som att vada i ett hav av melass finns två saker som får mig att tro att det trots allt finns lite av en framtid. Zohran Mamdani och Rosalia är den typ av mänsklighet som kan ena oss i att våga drömma. I alla fall litegrann.
Want to check another podcast?
Enter the RSS feed of a podcast, and see all of their public statistics.