Hur ofta ser vi en person som har en funktionsnedsättning kommentera gängkriminaliteten, prata om odling eller intervjuas som expert på ekonomi i svensk TV?
Frågan är ju larvig, syns en funkis i TV är det utifrån att vara en representant för alla andra funkisar, som ett offer eller som lyckad ”mot alla odds”. Typ. Eller som Karro – den typiska funkisaktivisten som får frågor om tillgänglighet och hur samhället bör förändras.
Vad innebär det att aldrig se sig själv representerad vare sig medialt eller i de politiska sammanhangen och att frågor som rör personer med funktionsnedsättning ses som särfrågor och inte som något som berör alla? Om det pratar vi denna gång.
