För min del får människor tro på vad de vill.
Det vill säga - så länge de respekterar sina medmänniskor, deras frihet deras säkerhet och deras egendom.
Och det är väl ett slags värdegrund, kan man anta.
Vad jag menar är att oavsett om man hämtar sin livssyn från Gud, Karl Marx, Allah, Ayn Rand eller Henrik Schyffert - så måste man acceptera och respektera sina medmänniskor.
Detta i vart fall om vi vill leva i ett fungerande, civiliserat samhälle under ordnade och fredliga former.
Personligen har jag mitt frihetliga mantra, som jag försöker leva efter:
Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt.
Gränsen för en människas frihet, den går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.
Detta med tillägget att det är viktigt att alla är lika inför lagen.
Det där kanske låter självklart - men det är i själva verket en radikal och omvälvande uppsättning principer.
De innebär att människor har rätt att få leva sina liv efter eget huvud - utan att allt bestäms åt dem av staten, kyrkan eller någon annan.
Rätten att bli lämnad ifred, helt enkelt.
I vart fall så länge man inte skadar någon annan.
Så ser vi till att upprätthålla de så kallade naturliga rättigheterna, som ju är grunden för vårt civiliserade samhälle.
Det vill säga var och ens rätt till liv, säkerhet och egendom.
Detta är den princip som vi har byggt ett någorlunda anständigt samhälle på, sedan de gamla grekiska och romerska stoikerna.
Inte minst är detta ett mycket praktiskt förhållningssätt.
För om man inte själv skadar andra - då bör man kunna förvänta sig att andra också visar en själv samma respekt.
Då kan samhället fungera utan att man ständigt behöver vara rädd och se sig över axeln.
Allt du vill att andra skall göra mot dig, det skall du också göra mot dem. Och vice versa.
Men denna princip är inte starkare än sitt folkliga stöd.
Om människor inte försöker leva efter den, då finns den inte längre.
Vilket vore väldigt tråkigt, eftersom det är denna princip som står mellan oss och våldsamt kaos.
Det är när denna princip har brutits som den moderna historiens mörkaste kapitel har skrivits.
Och så kan vi ju inte ha det.
Å andra sidan, ju fler som börjar leva efter och stå upp för denna princip - ju starkare blir den.
Tills den så småningom blir något slags allmänt accepterad, övergripande värdegrund.
Då kan andra människor åter bli rimligt förutsägbara - vilket är en förutsättning för ett samhälle där människor kan känna tillit sinsemellan.
Och det är ett logiskt koncept: Lämna andra ifred och ta ansvar för att du i dina handlingar respekterar dina medmänniskor.
Detta, det är nyckeln till ett tryggt och anständigt samhälle.
Detta, det är vår civilisations nedärvda essens, för att använda en något misshandlad term.
