Shows
DikterEtthundrafyrtiofemte dikten
Mellan blomning och frukt
rann tiden mig mellan fingrarna,
omöjlig att fånga,
fasthålla
med dess krav på mera,
Det som förlorats kunde aldrig återvinnas.
Tiden aldrig återlösas när den väl förslösats.
Jag såg nyponrosorna blomma vid stenmuren,
kände deras söta doft fylla mitt inre rum
och tiden stod still.
Rönnarna vita av fräna blommor,
hela träd i blom
och jag stannade och såg dem blomma.
Jag såg flädern vitna s...
2021-04-0304 minDikterEtthundrafemte dikten
Platser som jag redan tidigare uppsökt
besöker jag avsiktslös igen
som om jag bara kommit den vägen
och det slagit mig i förbigående
att på andra sidan stenfallet
brann en gång en eld.
På fälten hörde jag aldrig förr
sångsvanar gräla i snösmältningstid,
om vägen mot tundrorna,
leden till de stora flodernas delta
när rönnbärens stoppsignaler lyste.
Jag såg resterna av en eld som brunnit ut,
slocknat i en bä...
2021-04-0303 minDikterEtthundratjugoåttonde dikten
I klostrets kalvinistiskt kala kapell
ett knäfall, ett kors med Kristi kropp,
ett krucifix, inga helgonbilder, inga statyetter.
Inget annat än detta kors och fönster
ut mot den stenlagda tomma gården,
backen med allén ned mot vägen,
mot ån, strömmen, blandad med blod och tårar.
Inte visste jag att det enda som kan resas
över denna stad av sand och aska är kors,
att alla kala, vita rum genljuder av det förflutnas tystnad,
tystnaden efter hammarslagen, skottsalvorna.
Inte visste...
2021-04-0303 minDikterFemtonde dikten
Fyrkantig johannesört och äkta
utefter vägrenen.
Knopp, blomma, frukt och frö
samtidigt.
De gula knopparna blöder,
klämda mellan tumme och pekfinger,
färgar fingerblommorna lila,
mansblod,
fansflykt.
Hypericum maculatum.
Hypericum perforatum.
Tistelfjun som hejdats i sin resa.
Fastnat ofruktbart en handsbredd ifrån jorden.
Skära nyponrosor, röda nypon, hårda frukter,
tunt skal utan saft och smak,
taggar som ristar fram blod.
Samtidigt.
Taggar som förblir när kronbladen fallit,
när nyponen svartn...
2021-04-0204 minDikterSjuttonde dikten
Lettisk höst
Det är senare än de nedfallna äpplena
i grusgången
syrliga utan bruna fläckar,
senare än det ljumma diset,
ljuset inifrån
från en hemlig lampa
som ingen kan finna
i de säkras skallgång.
Detta är glasvingarnas tid.
Kreaturen står stilla i gråregnet
synliga mellan stammarna.
Löv på väg mot mull.
Allt har fallit.
Först den röda armén,
inte för första gång...
2021-04-0205 minDikterElfte dikten
Alltför länge förödde jag mitt liv
med att söka samband där inga fanns,
leta budskap i artefakter
som aldrig tilltalade mig
i sin anspråksfulla mållöshet.
De som uppbar honoraren
visste inte mer än jag.
Hade ingenting att säga i en tid
som skrek efter att gestaltas.
Om inte detta
ex nihilo nihil,
inget ur intet.
Stumhet ur tomhet.
Det har jag alltid vetat.
Skenor i regn, snitt in i mörkret,
dvärgs...
2021-03-1403 minDikterEtthundrafjortonde dikten
Om jag stod alldeles stilla
knappast vågade andas
av rädsla för att på flykten skrämma
den som jag själv räds
skall komma mig för nära.
Om det yttersta av vingen
snuddade vid min axel
skulle jag säkert förvandlas
eller förgås i en beröring
inte av denna världen.
Skulle jag stå kvar
eller kasta mig ned
för att undvika ett möte
så skrämmande efterlängtat.
&nbs...
2021-03-1400 minDikterEtthundrafyrtiotredje dikten
Är det höst eller vår,
är det ljudet av steg
eller bara bordsurets tickande
när jag minns en bild
av en som vänder mig ryggen,
går bort från mig på en väg
vadderad av morgondimmor
över ängar och fält.
Kommer jag aldrig att få veta vem det är,
se ansiktet som förblir fördolt
som nattens drömmar,
epos och encyklopedier,
underliga,
oerhörda,
ohörda,
skingrade i uppvaknandets dimlandskap.
utplånade i gr...
2021-03-1401 minDikterEtthundrasextiosjätte dikten
Om det är sant som vissa historiker säger,
och det finns väl ingen anledning att betvivla det,
grundat på vittnesbörd i brev och dagböcker,
att avsked under sextonhundratalet också mellan män
skedde under ymnigt flöde av tårar,
hade det sannolikt inte så mycket att göra med sentiment
som med erfarenhetsgrundad förnuftsinsikt
om livet på litanians villkor:
pest och hungersnöd,
krig och örlig,
uppror och tvedräkt,
ond bråd död,
den eviga döden.
Avsked...
2021-03-1402 minDikterEtthundratrettonde dikten
Det förhöll sig alltså inte så som jag hade trott
att ådern hade torkat ut,
att spräckningen på sextio meters djup
inte gav något vatten,
att borrningen var förgäves,
att det inte fanns något vatten att hämta.
Det var inte så.
Det var inte som jag hade trott
att bilderna hade lämnat mig,
att de hade flagnat,
brunnit upp som papper
med den röda eldbården löpande
mellan det ännu vita och det förkolnade
i...
2021-03-1402 minDikterFemtiosjätte dikten
Skulle jag ångra att jag inte försökte
fånga fåglarna som satte sig på min axel
och sjöng sånger som jag aldrig hört förut,
att jag inte vingklippte dem
eller satte dem i bur,
gav dem frö och vatten,
medan jag försökte skriva ned
det de alltmer sällan sjöng.
Jag lät dem fara.
Ingen höll jag kvar.
När jag under marsdagarnas snösmältning
i skogen finner en skyddad häll mot söder
på...
2021-03-1401 minDikterNittonde dikten
Såg jag dem aldrig förut,
vinterträden i sin skarpa svärta,
tydligare,
strängare än sommargrönskans lövverk.
Stammen, grenar, kvistar
ristade med diamant
på vinterdagens glas.
Var slags träd med sin form
ekens satta bredd
askens slanka krona,
lönnen,
linden,
popplarnas högväxta procession
på väg mot staden.
Jag har sett dem i rimfrost mot isblå januarisky,
under snöfall i lampsken
inneslutna i en kupa av fallande snö
miljarder flingor,
snö...
2021-03-1402 minDikterSjuttionde dikten
Bakom mig ligger fastlandet
de frusna öarna,
skären nedslipade
trädlösa.
Med mörkret bakom mig
går jag över isen
medan den bågnande
sjunger sånger
som svarar på valarnas
råmande
fortplantat över haven
in under isen.
Jag går från mörkret på en växelsång
där jag hör den ena sidan
och tänker den andra.
Från mörkret går jag över rämnorna
mot den ränna som isbrytaren brutit
2021-03-1402 minDikterTvåhundrafemtiotredje dikten
Jag tar emot mig
som jag ovetande tog emot mig
mitt liv
i moderns skyddsrum,
i jordemoderns liv
medan liv för liv
släcktes,
förfrös
vintern fyrtiotre.
Jag tar emot mig
som jag tog emot mig
oskriven som ett blad,
en tabula rasa med osynlig skrift
i en ram av ljud, ord,
bokstäver, begrepp,
drömmar, myter, sånger, böner.
Som om något skulle kunna komma ur intet.
Som om inte allt redan fannns givet.
2021-03-1401 minDikterTrettioförsta dikten
En dag märker jag det
att det varit tyst redan länge,
att tornsvalan inte längre
med ett sriii dyker in under kanten
på prästgårdens brutna tegeltak.
Det är tomt när jag spejar
över almkronorna,
askarna,
över taken
så högt som ögat når
mot det Mariablå.
Syrsan syr långsammare
med kortare stygn
för att övertyga mig
att det ännu är gott om tid
innan höstrocken är färdigsydd
att provas och tas på.
2021-03-1303 min
Fridhemskyrkan MalmöOm kyrkans kännetecken - Folke T OlofssonLyssna till när Folke T Olofsson pratar om kyrkans kännetecken.
2017-06-041h 30