Look for any podcast host, guest or anyone
Showing episodes and shows of

Folke T. Olofsson

Shows

DikterDikterEtthundrafyrtiofemte dikten Mellan blomning och frukt rann tiden mig mellan fingrarna, omöjlig att fånga, fasthålla med dess krav på mera, Det som förlorats kunde aldrig återvinnas. Tiden aldrig återlösas när den väl förslösats. Jag såg nyponrosorna blomma vid stenmuren, kände deras söta doft fylla mitt inre rum och tiden stod still. Rönnarna vita av fräna blommor, hela träd i blom och jag stannade och såg dem blomma. Jag såg flädern vitna s...2021-04-0304 minDikterDikterEtthundrafemte dikten Platser som jag redan tidigare uppsökt besöker jag avsiktslös igen som om jag bara kommit den vägen och det slagit mig i förbigående att på andra sidan stenfallet brann en gång en eld. På fälten hörde jag aldrig förr sångsvanar gräla i snösmältningstid, om vägen mot tundrorna, leden till de stora flodernas delta när rönnbärens stoppsignaler lyste. Jag såg resterna av en eld som brunnit ut,  slocknat i en bä...2021-04-0303 minDikterDikterEtthundratjugoåttonde dikten I klostrets kalvinistiskt kala kapell ett knäfall, ett kors med Kristi kropp, ett krucifix, inga helgonbilder, inga statyetter. Inget annat än detta kors och fönster ut mot den stenlagda tomma gården, backen med allén ned mot vägen, mot ån, strömmen, blandad med blod och tårar. Inte visste jag att det enda som kan resas över denna stad av sand och aska är kors, att alla kala, vita rum genljuder av det förflutnas tystnad, tystnaden efter hammarslagen, skottsalvorna. Inte visste...2021-04-0303 minDikterDikterFemtonde dikten Fyrkantig johannesört och äkta utefter vägrenen. Knopp, blomma, frukt och frö samtidigt. De gula knopparna blöder, klämda mellan tumme och pekfinger, färgar fingerblommorna lila, mansblod, fansflykt. Hypericum maculatum. Hypericum perforatum. Tistelfjun som hejdats i sin resa. Fastnat ofruktbart en handsbredd ifrån jorden. Skära nyponrosor, röda nypon, hårda frukter, tunt skal utan saft och smak, taggar som ristar fram blod. Samtidigt. Taggar som förblir när kronbladen fallit, när nyponen svartn...2021-04-0204 minDikterDikterSjuttonde dikten          Lettisk höst Det är senare än de nedfallna äpplena i grusgången syrliga utan bruna fläckar, senare än det ljumma diset, ljuset inifrån från en hemlig lampa som ingen kan finna i de säkras skallgång. Detta är glasvingarnas tid. Kreaturen står stilla i gråregnet synliga mellan stammarna. Löv på väg mot mull. Allt har fallit. Först den röda armén, inte för första gång...2021-04-0205 minDikterDikterElfte dikten Alltför länge förödde jag mitt liv med att söka samband där inga fanns, leta budskap i artefakter som aldrig tilltalade mig i sin anspråksfulla mållöshet. De som uppbar honoraren visste inte mer än jag. Hade ingenting att säga i en tid som skrek efter att gestaltas. Om inte detta ex nihilo nihil, inget ur intet. Stumhet ur tomhet. Det har jag alltid vetat. Skenor i regn, snitt in i mörkret, dvärgs...2021-03-1403 minDikterDikterEtthundrafjortonde dikten Om jag stod alldeles stilla knappast vågade andas av rädsla för att på flykten skrämma den som jag själv räds skall komma mig för nära. Om det yttersta av vingen snuddade vid min axel skulle jag säkert förvandlas eller förgås i en beröring inte av denna världen. Skulle jag stå kvar eller kasta mig ned för att undvika ett möte så skrämmande efterlängtat.    &nbs...2021-03-1400 minDikterDikterEtthundrafyrtiotredje dikten Är det höst eller vår, är det ljudet av steg eller bara bordsurets tickande när jag minns en bild av en som vänder mig ryggen, går bort från mig på en väg vadderad av morgondimmor över ängar och fält. Kommer jag aldrig att få veta vem det är, se ansiktet som förblir fördolt som nattens drömmar, epos och encyklopedier, underliga, oerhörda, ohörda, skingrade i uppvaknandets dimlandskap. utplånade i gr...2021-03-1401 minDikterDikterEtthundrasextiosjätte dikten Om det är sant som vissa historiker säger, och det finns väl ingen anledning att betvivla det, grundat på vittnesbörd i brev och dagböcker, att avsked under sextonhundratalet också mellan män skedde under ymnigt flöde av tårar, hade det sannolikt inte så mycket att göra med sentiment som med erfarenhetsgrundad förnuftsinsikt om livet på litanians villkor: pest och hungersnöd, krig och örlig, uppror och tvedräkt, ond bråd död, den eviga döden. Avsked...2021-03-1402 minDikterDikterEtthundratrettonde dikten Det förhöll sig alltså inte så som jag hade trott att ådern hade torkat ut, att spräckningen på sextio meters djup inte gav något vatten, att borrningen var förgäves, att det inte fanns något vatten att hämta. Det var inte så. Det var inte som jag hade trott att bilderna hade lämnat mig, att de hade flagnat, brunnit upp som papper med den röda eldbården löpande mellan det ännu vita och det förkolnade i...2021-03-1402 minDikterDikterFemtiosjätte dikten Skulle jag ångra att jag inte försökte fånga fåglarna som satte sig på min axel och sjöng sånger som jag aldrig hört förut, att jag inte vingklippte dem eller satte dem i bur, gav dem frö och vatten, medan jag försökte skriva ned det de alltmer sällan sjöng. Jag lät dem fara. Ingen höll jag kvar. När jag under marsdagarnas snösmältning i skogen finner en skyddad häll mot söder på...2021-03-1401 minDikterDikterNittonde dikten Såg jag dem aldrig förut, vinterträden i sin skarpa svärta, tydligare, strängare än sommargrönskans lövverk. Stammen, grenar, kvistar ristade med diamant på vinterdagens glas. Var slags träd med sin form ekens satta bredd askens slanka krona, lönnen, linden, popplarnas högväxta procession på väg mot staden. Jag har sett dem i rimfrost mot isblå januarisky, under snöfall i lampsken inneslutna i en kupa av fallande snö miljarder flingor, snö...2021-03-1402 minDikterDikterSjuttionde dikten Bakom mig ligger fastlandet de frusna öarna, skären nedslipade trädlösa. Med mörkret bakom mig går jag över isen medan den bågnande sjunger sånger som svarar på valarnas råmande fortplantat över haven in under isen. Jag går från mörkret på en växelsång där jag hör den ena sidan och tänker den andra. Från mörkret går jag över rämnorna mot den ränna som isbrytaren brutit2021-03-1402 minDikterDikterTvåhundrafemtiotredje dikten Jag tar emot mig som jag ovetande tog emot mig mitt liv i moderns skyddsrum, i jordemoderns liv medan liv för liv släcktes, förfrös vintern fyrtiotre. Jag tar emot mig som jag tog emot mig oskriven som ett blad, en tabula rasa med osynlig skrift i en ram av ljud, ord, bokstäver, begrepp, drömmar, myter, sånger, böner. Som om något skulle kunna komma ur intet. Som om inte allt redan fannns givet.2021-03-1401 minDikterDikterTrettioförsta dikten En dag märker jag det att det varit tyst redan länge, att tornsvalan inte längre med ett sriii dyker in under kanten på prästgårdens brutna tegeltak. Det är tomt när jag spejar över almkronorna, askarna, över taken så högt som ögat når mot det Mariablå. Syrsan syr långsammare med kortare stygn för att övertyga mig att det ännu är gott om tid innan höstrocken är färdigsydd att provas och tas på. 2021-03-1303 minFridhemskyrkan MalmöFridhemskyrkan MalmöOm kyrkans kännetecken - Folke T OlofssonLyssna till när Folke T Olofsson pratar om kyrkans kännetecken.2017-06-041h 30